Vem kunde väl ana att den stora stickcaféfinalen också skulle innebära julklappsutdelning?!
Lite sorgesamt måste man dock tillägga. En epok går i graven, men bakom knuten väntar säkert något nytt och spännande. De ser lite finurliga ut både Kaféägarinnan och Grantomten själv. Nu gäller det att passa på att njuta denna kväll bland nystan, härvor och medsystrar. Gertrud som nu utökat sin butik i nya rymliga lokaler mitt i byn. Väl värt ett besök!
Som bordsgranne får jag en ny bekantskap. Hennes mamma i Turkiet har lär ut denna speciella stickteknik. "Runt höger pekfinger lindas en del av garnet upp, men tråden löper sedan vidare till nystanet"
Från finger går garntråden runt halsen och hålls sedan spänd ner i vänster hand. Garnet kastas runt stickan så snabbt att det ser ut som en maskin, omöjligt att fånga på bild...Samtidigt släpps det upplindade tråden på fingret av eftersom. Kanske går det snabbare och blir mer jämnt än med vår vanliga teknik ??
Själv fortsätter jag oförtrutet på min blålila linnekofta och funderar samtidigt på vad som döljer sig i paketet... Koftgarnet kommer från Karin Öbergs kollektion Kalinka.
Tack för åren som gått!
Hej! Har varit inne i stugvärmen på din blogg och hämtat ditt fantastiskt goda recept på bröllopsbröd. Snart kommer Bröllopskokboken, men nu har jag fastnat i garnmysterierna och blivit sugen på att pröva den turkiska metoden. Ha det gott nu i juletid och julefrid varde med eder! Kram Torga
SvaraRaderaDen tekniken missade jag då jag var så upptagen med att hålla tårarna tillbaka. Jag kommer att sakna stickkaféerna och alla er som troget dök upp. Förhoppningsvis hittar vi nya former till våren.
SvaraRadera