Visar inlägg med etikett Motion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Motion. Visa alla inlägg

19 oktober 2010

Steg på steg ger lön för mödan

Det här är ett nytt uppdrag och påhitt från chefen.

Han har kostat på oss stegräknare och nu är det bara att sätta igång

Egentligen en fiffig idé och för mig en liten extra sporre att välja fötter och trappor i stället för bil eller hiss på jobbet.

Själv har jag valt en tänkt sträcka som börjar några mil söder om Umeå med slutstation i Stockholms skärgård, där småstrumporna väntar. Just nu passerar jag Härnösand.

Upp och ner för backar i terrängen. Hushunden är mer än lycklig över mattes nya projekt.
Nu gäller det bara att stegräknaren fungerar. Mina konsultkamrater har vissa problem med den digitala tekniken. Vi heter förresten Matglada elefanterna, kanske ett passande namn?

Så kommer jag på den lilla extra utflykten under hundpromenaden, när det visade sig att isen ligger frusen i pölarna. Myren ska utforskas i lågskor....

Solen börjar gå ner men en liten sväng hinner vi med. Hyfsat fruset för att bära både människoskor och hundtassar.

Efter en stunds sökande i mossan ligger dom där. Så mjukt inbäddade i lagom skydd för frosten. Tranbär ska ju vara frostnupna innan de äts. Provsmakningen är till belåtenhet.

Fy, vad långtråkigt för en fyrbenting som helst vill söka fågel. Med en matte som kryper runt på alla fyra och plockar något i myren och inte är kontaktbar.

Mörkret kommer snabbt och plockningen får avslutas. Kanske är det så där 4-5 dl i den lilla påsen. Vilken överraskning det ska bli för grönsaksodlaren.


En gammal doldis som vi inte ätit på massor av år.

TRANBÄR med TJINUSKISÅS

och såsen gör man så här:
2 dl vispgrädde
½ dl ljus sirap
½ dl socker
50 gr smör

Blanda allt i en tjockbottnad kastrull.
Koka upp och låt sjuda på mycket svag värme
i ca 1 timme utan lock.
Rör om då och då (var 5.e minut)
Häll den varm över tranbär eller frysta lingon
Servera med vaniljglass.
En riktigt smaskig kaloribomb som kommer att kräva fler steg

27 maj 2010

Rabarbertid och springtid


Rabarberkakan innehåller också 1 dl hackad kvannestängel den högra på bilden
Så fort det går, när rabarber växer. Först bara några skrynkliga knoppar och vips har massor av blad vecklat ut sig på bara några dagar.
Alla längtar efter rabarberkaka. Så mycket att det vattnas i munnen.
Så här ser favoritreceptet ut och det kan varieras över sommaren med olika bär och frukter.
Passar även den som inte tål ägg.

Rabarberkaka med kardemumma
Blanda i en skål:
2½ dl strösocker
1-2 tsk stött kardemumma
6½ dl (300 gram) vetemjöl
2 tsk bakpulver
Smält 130 gram smör
Använd lite för att smörja en 1½ liters form, eller något större
Tillsätt i skålen
2½ dl mjölk och det smälta smöret
Hacka 2½ - 3 dl rabarberstjälkar
vänd ner i degen
Fördela smeten i formen och grädda ca 50 minuter på 175 grader
Äts med fördel tillsammans med lite tjock turkisk yoghurt.

Ett helt år sedan sist. Nu är det springtid igen, trots att vädrets makter gjorde sitt bästa för att skrämmas.
Vårruset heter det och Bertan ska vara med i år igen. Hon har inte joggat, sprungit eller lunkat som förberedelse. Nej, det var ljug. Lite har det blivit på grund av några försenade eftermiddagar i konsultjobbet. Tidsnöden innan bussen ska gå kräver en insats. Ner för backen med korta springsteg för att hinna.
Vid startsnöret funderar hon över strategin. Det får bli joggagruppen trots allt. Genomför Systerysterstrumpan maratonbehandlingar ska väl Bertan kunna jogga FEM kilometer. Inget att gnälla över. Kilometer efter kilometer i det härligt fuktiga vädret och tankarna får surra runt. En rytm och en ramsa fastnar i skallen " jogga-kämpa, lunka-kämpa"..osv. Det blir nästan som ett mantra. Vips står det fyra km ritat med vit krita på asfalten. Det här ska lyckas och hon springer varje meter för sin systeryster.

Det blir en medalj med rosa band, banan, dricka och så en härlig picknick med springlaget i gräset under trädet.Ingenting är omöjligt!

06 januari 2010

Yllesocka, yllesocka, långkalsong... och ett trettondagsbröd


Härligt kallt när det nu är "TRETTONDAGSSCHÄLJA". Grönskasodlaren kommer in och ropar...yllesocka, yllesocka ... efter en frisk tur med hushunden.
Det gäller att ha varmt och gott på kroppen, vilket även hunden ser ut att ha förstått.

Hans vintertassar är väl inbäddade i silkesmjukt hår mellan tårna. Lite irriterande när is och snöklumpar hittar fäste och fryser fast.
Enligt gammal utsaga ska trettondagen vara "mitt i snön". Det innebär att lika mycket snö till ska komma, innan vintern är över. "Schälja" lär betyda den lilla isskorpa som bildas efter ngn tödag och som kan synas och kännas när man trampar genom snön. Än så länge finns inte någon antydan till isskorpa utan man pulsar rakt igenom den snö som kommit.
Trettondagen innebär i alla fall årets första brödbak för Bertan.
Det blir ett TRETTONDAGSBRÖD med bovete och torkad pumpa från höstens skörd.
Receptet är en variant av Volmars Skållelimpa där bovetet och den torkade pumpan fått ersätta linfröna i receptet.
Skållningen görs kvällen innan och när den svalnat tillsätts 1½ dl rågsurdegsgrund. Allt får ligga i assistenten över natten.

Lite av vetemjölet (ca 200 gram) ersätts med fullkornsdinkel.

Det blir en härlig och smidig deg som är lätt att forma till två runda bröd.

45 minuter senare i samma korg. "Sömmen" är vänd nedåt och kommer alltså uppåt vid gräddning. Alltid spännande att se hur brödet ska spricka och vandra iväg av egen kraft.

Det syns tydligt att det minsann är liv i detta bröd....
In på förvärmd sten i ugnen på 250 grader

Lite vatten i ugnsformen bättrar på färgen och skorpan.
Efter 10 minuter sänks ugnen till 200 grader.

Brödet är färdigt när innetemp. visar 96 grader. Bertan nöjer sig också med sprickorna i skorpan. Låt det svalna och vila under bakduk.
----------------------------------------
Måste också meddela att nu har skidorna fått sina klisterremsor

och ett nytt försök kan göras i det fina spåret.....

03 januari 2010

För glatta livet ....

... på Skjutbaneberget

och 2½ kilometer senare när årets beslutsamma Bertan invigt sig i spåren.
Lagomt klädd och lagomt kallt för att prova den nyinköpta utrustningen.

Ursprungligt var planen en annan, när Bertan antog utmaningen om Tjejvasan i sällskap med sitt lockbete. Lockbetet backade dock ur på grund av skada. Ett sådant projekt tappar sin charm när man står där ensam kvar. Bäst att i stället njuta i stunden.

Det är dags för provturen på väl förberedda skidor. Redan efter några stavtag inser man att det där extrainköpet av fästtejp skulle ha varit förträffligt. Utför är det inga problem men så snart spåret viker av uppför är det kört.... För sent att göra ett lappkast och vända om. Nu gäller det att hitta en strategi och hoppas att andra skidåkare inte ska passera.
Byns kåsör ilar flinkt ikapp hejar och är förbi och borta inom ett ögonblick. Någon har tidigare saxat sig uppför de branta partierna, så det är väl bara att trampa över i det lösa och se obesvärad ut.

Det här gick ju bara bra och en nöjd Bertan är åter tillbaka med värmen i kroppen och sol i sinnet.
Nu ska skidorna torkas och få sin klistertejp inför nästa åk.


På hemvägen vinkar grönsaksodlaren glatt
! Är på väg för att hämta hem lite ved och meddelar samtidigt att en nyårspresent har anlänt och ligger innanför dörren.

Vi har förärats en hushållsnära tjänst i grönt. Till råga på allt med Maud...undrar om det är ministerns nuna, som ska torka för glatta livet på diskbänken och i skåp fram till nästa val??
Mannen i grannfamiljen oroar sig nu, att grannsämjan ska äventyras av hustruns tilltag. Kanske värre om hon med sitt inköp, visar sig sponsra den kommande gröna valrörelsen och därmed äventyrar den röda.

Småfåglarna har också fått en nyårspresent, som nu hänger i familjen hägg.
Det är en modern TAKE AWAY streetfood, inhandlad på Kafé Anno i mellandagarna.
De små mesarna och talgoxarna börjar så smått, att hitta tillbaka till sitt matstället igen. De pilar fram och tillbaka i rasande fart. Smaklig måltid!