Grönsaksodlaren steker plättar

Flera 100 mm regn bildar flod och rännilar också i grönsakslandet.
Odlarmannen kommer hem som en lerfigur efter att ha kämpat med skörden.
Så i dag kom solen tillbaka och med den lite ny ork att ta sig för igen.
En fördel med det blöta är att svampen gillar det. Sorterna avlöser varandra och i dag ska vi spana in tillgången på trattkantareller. Som en matta visar det sig, men svampen går nästan att vrida ur ....

Grönsaksodlaren föreslår kantarellplättar som kanske mer påminner som rårakor.

Smeten blandas samman:
ca 150 gram grovhackade kantareller (gula och tratt kan blandas)
3 rårivna potatisar
1 finhackad vitlöksklyfta (eller mer)
1 ägg
½ dl grovhackad bladpersilja
50 gram Chèvre (getost)
salt och vitpeppar
smör och olja att steka i.


Klicka ut smeten tunt i stekpannan och stek ca 2 min på var sida.
Plättarna kan hållas varma i ugnen under tiden.
Serveras med rårörda lingon och njut!!

Murkelmössor!

Tänk vad det ändras! För många år sedan skulle denna upptäckt framkalla total och kaotisk lycka.
Då plockades, torkades eller förvälldes stenmurklor i minst tre vatten, på löpande band.
Nu får man nöja sig med att föreviga denna uppenbarelse med kameran.
Grönsaksodlaren lämnade färdbeskrivningen och sa: - "Det är som en gata av murkelhuvuden framför bikuporna, minst 10 meter långt. Ta med dig hunden och kameran. Ett riktigt murkelår i år, är just vad det är!!"

För massor av år sedan hittade jag ett exemplar på 2,2 kg.
Det kom på bild i tidningen till och med. Tiderna förändras och kunskapen utvecklas.
Sniglarna blir i stället de lyckliga vinnarna nu för tiden :)
Kanske leta TOPPMURKLA i stället hihi!

Oktoberpyssel

Helg igen och ny månad. Utomhusjobb i trädgårn, svampletning och så lite brödbak förstås.
Trots att allt detta borde räcka, går det inte att motstå en promenad i solen. Svepskälet är att hälsa på Garntomten på Olofsfors Garn & Tyg.

På väg därifrån följer också en kasse med. Härligt material till både benvärmare och sockar. Det lilatonade till benen heter Lappland och finns i flera härliga nyanser. Sockgarnet kommer att avslöjas framöver.
Under tiden förbereder sig helgens brödbak på egen hand. Redan kvällen innan gjordes skållningen och här kommer receptet på

DINKELBRÖD med linfrö
Kväll:
Skålla 170 gram fullkornsdinkel
100 gram dinkelflingor
100 gram hela linfrön
100 gram klippt råg (eller krossat)
i 8 dl kokande vatten
Blanda allt väl i degblandaren och låt stå övertäckt minst 6 timmar.
Då hinner också linfröna att gro lite, vilken ger en fin snittyta när man skär brödet i skivor

På morgonen:
Rör ner 1½ dl rågsurdeg
Låt degen stå i 1-2 timmar
Tillsätt
20 gram jäst upplöst i 1½ dl ljummet vatten
700 gram vetemjöl ( eller vete special)
Kör på låg hastighet i 6 minuter
Öka ett steg och kör 2 minuter till
Tillsätt 3 tsk salt och
kör ytterligare 2 minuter
Jäsning och utbakning
Låt degen jäsa till dubbel storlek eller ca 45 minuter
Dela degen i två delar och forma avlånga eller runda bröd.
Rulla bröden i dinkelflingor runt om.
Jäs på bakplåtspapper eller i jäskorgar ca 30-40 minuter
Värm ugnen under tiden till 275 grader. Bakstenen värms då upp samtidigt.
Använder man plåt att grädda brödet på, ställ in den i ugnen under uppvärmningen
Ställ också in en låg form i botten på ugnen (för vattnet).
Gräddning
Brödet placeras i ugnen och ½ dl vatten hälls i bottenformen för att ge en fin skorpa på brödet.
Sänk till 250 grader och grädda i 10 minuter. Lufta genom att öppna luckan.
Sänk till 200 grader och grädda brödet till innertemp är 97 grader (använd stektermometer)
Lufta några gånger till under gräddningen.
Låt brödet svalna på galler.

Kryddgrönt och skördefest

Nu känns det på allvar! Jo, att hösten gör sitt intåg i både landskap och sinne.
Varför heter det "kryddgrönt" förresten? Kryddor har ju regnbågens alla färger. Är det ett gammalt samlingsnamn från förr, när det mest handlade om dill och persilja som dekoration.


Torggummevännen Gurk"örts"Eva, lämnar över fyllda påsar i helt andra färger. Hon odlar gurka, men också chilisar och örter. Snacka om kryddor!! Den gröna är en mild paprika, den röda heter Cherry bomb, den i orange är Habanero och gulingen är en Golden Cayenne.
Vi behöver ladda oss med färg inför den annalkande kalla och grå årstiden.


Så starka färger på en och samma gång att ögonen får fnatt och börjar värka under skörden.

Just kryddgrönt visar sig vara en av höstens trendfärger. På husmorssemester inhandlades ett ullgarn till Ålandskofta. Väl hemma blir Bertan varse att paletten stämmer mycket väl med det beställda linnet, som dimper ner några dagar senare.


I kombination med Veronagrönt (en blågrönt färg) sätter det sprätt på tillvaron..


Nu arbetar grönsaksodlaren mot klockan och kalendern. Allt som hinns med, ska skördas innan lördag igen. Tur att växelbyggarsonen finns och kan ta ledigt!! Bina ska ha sitt för vintern när honungen hämtas hem från kuporna. Skogarna är fyllda med ätlig svamp och lingonen lyser rubinröda i sina klasar. Brödbaket får ligga på sparlåga ännu någon vecka. Kanske blir det ett surdegsbröd med lingon så småningom.

Svampfrossa på riktigt

Här börjar berättelsen som ledde fram till Bertans bidrag under sommarens stickutställningen på Bruket i Olofsfors.
Temat var "återhämta" och så här blev det. Tanken var svampkorgen, med egenkomponerat mönster. Tillsammans med filtningen skapades i stället en annan större korg.

FROSSA, det är då man darrar i hela kroppen.
Bertan är på väg till skogs, tillsammans med hushund och ledsagad av grönsaksodlaren. Härlig morgon med klar luft som påminner om regnet som fallit under natten. Lite grann kvar som droppar ner från träd och buskar. Men vad gör det, när tankarna handlar om svamp. Det bli spaning längs vindlande stigar i de djupa och hemliga skogarna.


Så dyker ett minne upp. Tänk att vi då hittade blodriska. Den gången och aldrig mer sedan dess. Är det möjligt att det står en just här och nu, i det fuktiga gräset bland granarna. Lite för stor och förväxt. Späda exemplar är de bästa.
Ny stig över ett hygge och där på en stubbe, växer det mytomspunna "trollsmöret, så gult och lysande.


Det är GULT och lysande det ska vara!!
Bakom storstenen brukar vara säkert, påminner svampkännaren. Fylld av förväntan smyger sig Bertan mot målet. Hushunden ser undrande på sin matten, och däääär, hihi, är det sant? Frossan kommer först som en lite darrning i korgen. Sedan blir det hopp och dans.. "galenpanna där"!!


Överallt i små klungor växer de så fridfullt. Halva korgen fylls andäktigt och på ett enda ställe.
Det här ger mersmak, bara ett litet ställe till innan hemfärd.


Så vid bäckkroken bland ekorrbär och linnea, hittar vi dagens sista bestånd.
Är inte detta fantastiskt, så lysande gult. En återhämtning att leva länge på!

Blöt och nöjd återvänder Bertan hemåt. Frossan ska stillas med ett sötbak till eftermiddagskaffet.


KARDEMUMMAKAKA tutti frutti
Smörj och bröa en form (ca 2 liter)
Värm ugnen till 175 grader
Smält 125 gram smör

Blanda under tiden i en skål
300 g vetemjöl (6½ dl)
2½ dl socker
1-2 tsk krossad kardemumma (i mortel!)
2 tsk bakpulver
Tillsätt
2½ dl mjölk
det avsvalnade smöret
Rör om så att allt blandas

Tillsätt 1½ - 2 dl röda och svarta vinbär
eller andra bär.
Grädda ca 45 - 50 minuter. Kolla av med en provsticka, det kan gå snabbare om formen har ett hål i mitten.
Gott värre med en klick turkisk yoghurt och lite mer vinbär.
Vilken lyckad dag.

Nästan svampfrossa

När tillvaron fylls med vardagen jobb igen, blir också kvällarna betydligt kortare.
Hushunden struntar i det, han vill ut och lunka runt som vanligt. Tiden får användas simultant och då passar det bra att kombinera med en stunds svampletning.


En gammal övermogen Karl Johan står där mitt på stigen, vilket innebär att det kan finnas mer..


Vid sidan av lyser flugsvampen så intensivt rött och varnande . Bara sniglar och flugor verkar gilla den.
Vi har alla våra hemliga ställen som inte får avslöjas för någon.


På det första blev skörden skral, men nu är Bertan uppvärmd och nya svampkorgen invigd.
Här har någon tidigare svampletare, försökt dölja de små nykomlingarna med pinnar och mossa i hopp om att de ska växa till sig. All fantasi verkar vara tillåten för att vilseleda.


Någon sorts kremla så väl inbäddade i mossan även den. De får stå kvar. Nu vill vi hitta fler kantareller. Inte mycket hjälp av hundnosen, som bara intresserar sig för skogsfåglars doft.
Ett ställe är inte inspekterat ännu. Det hinner vi med.


Så ja, här och där bland pinnar och blåbärsris på ett hemligt ställe där inte mänskliga fingrar försökt dölja. Men ovanligt små trots både värme och vatten den senaste tiden. Kanske ändå något som fattas?!


Åtminstone botten är täckt denna första tur.


Så på hemväg dyker några sotvaxingar upp i mossan.
Lite för stor och dessutom angripen i foten. Den får bli kvar.
Någon riktig svampfrossa blev det inte denna kväll, men än finns det tid.