Dikeskanten

Så klickar låset igen bakom mig, efter veckor, dagar och timmar av jobb, avslut, sammanfattningar och uppstädning. Det är semester.

Mina tankar studsar tillbaka till fotoresan i Transsylvanien för snart två månader sen. Att fånga känslan av vila, att stanna upp och iaktta bråde yviga och små penseldrag i vardagen. Att försöka koppla bort alla måsten och fokusera på det som blev och glädjas där. 

Då ålade, kröp och smög vi runt timme efter timme för att fånga skuggor, himlar, djur och växter just i rätt ögonblick. 

Försökte tänka på det under morgonen cykeltur med hunden. Djur de gör precis så, men vad de tänker på under tiden är inte lika lätt att veta. En torr pinne i dikeskanten kan vara gott nog..

Några regndroppar påminner om att vädret är inget att hänga upp sig på, trots att vi så gärna vill ha sol och värme under semesterveckorna. 

Ska se nu vad jag hittar i dikeskanterna längs vägen. 

Vid bäcken vet jag att det tidigare år vuxit Björkpyrolan, så oansenlig. På lite närmare håll är knopparna så vackert formade som små pärlor innan de slår ut. Eller har de kanske redan slagit ut.....

Här en för mig ny bekantskap, eller så har jag inte vässat blicken tidigare. Tror det är en Klotpyrola eller så en Grönpyrola. 

Hade det varit på fotoresan så hade jag fått svar direkt från någon av våra kunniga botaniker.

Så, min stora favorit med det vackra namnen Jungfru Marie nycklar, de som varje år kommer i samma blöta dike på en lång parad.

 

När jag granskar bilden i efterhand ser jag också några små spindelben som sticker fram. 

I samma nyanser men på en torrare plats i dikeskanten har så slutligen Linnean slagit ut. 

Det blev en fin start på denna regniga semesterdag . 

#Husmorssemester på Österlen

Planläggningen för en lyckad Husmorssemester behöver vara gedigen. Båtbyggarhustrun och jag började redan fundera liten, hösten för ett år sen. 

Till att börja med handlade det mest om att bestämma färdriktning och tidpunkt för resan. 

Ganska snart stod det klart att sällskapet denna gång också skulle bli två resvana damer. Minsann inte svårövertalade, precis som vi anade! Vi har siktet inställt mot Österlen denna gång.
En av de mysiga kvällarna tillsammans, räknar vi ut att antal stopp under de fyra resdag skulle bli fler än 24 i alla fall. Här räknar jag upp några:
Smygehuk - Sveriges sydligaste punkt med äggakaka, lingonsylt och stekt fläsk. Där inhandlades också en bit spettekaka. Olof Viktor - Jan Hedhs kända bageri och kafé, Österlens Kryddor - ett eldorado för örtälskare, Kåseberga med Ales stenar, doft av tång och rökt fisk. Där uppe på höjden ligger den, Gunnarshögs Gård - här produceras Örterlens guld dvs. rapsolja i olika varianter, oj vad vi spontanhandlar!!

... och så Mandelmanns Trädgårdar i Djupadal i Rörum inte att förglömma. Lunch i växthuset och sen kommer solen tillbaka efter en natt med blixt och dunder. Gustav Mandelmann själv tog emot vid entrén, skalandes vitlökar för brinnande livet. Vilket ställe! I byn Rörum mötte vi även Gugge 84 år, som hade både loppis, batikalster och hemkokt rosensaft till försäljning.

På Österlen finns det hur mycket som helst att uppleva. Vi hann bara en bråkdel av kultur, historia, smaker och upplevelser på de dagar vi hade till förfogande. Stens Huvud med stigarna, stranden och bokskogarna.
Kivik fick vi också uppleva från en annan sida nu när turisterna börjar skingras. Kanske är andra veckan i augusti en perfekt tid att njuta salta bad, vyer och god mat!

14 grader i vattnet, men vi kan inte vara sämre än ortsborna som möta på piren varje morgon för att uppfriskande dopp.

 Sista kvällen firar vi med middag på en av byns mysiga ställen

Som avslutning hinner vi med Brösarps Backar, så tack till er, Anita, Isonny och Sirpa som gjorde resan till en riktig Husmorssemester!

....och som en extra knorr på sista dagen, hann vi besöka grannarna i sommarhuset vid Ringsjön, tack till er Karin och Samuel!

Keramik i Löderup

Minisemestertripp till Simsjön

Spännande och avkopplande dagar vid Simsjöns strand hos väninnan. Det har blivit en tradition att att jag tar bilen söderut och uppströms Ångermanälven några mil från Kramfors. 

Hon har ställt i ordning det lilla härbret för min räkning. Utsikten genom de små fönstren är magnifik och skiftar allt efter tiden på dygnet och väderleken.

Fick också lite förhandsinformation om att det skulle bli valkött och kungskrabba till middag en av dagarna.

Valens kött ser nästan ut som oxfilé, är magert och skulle grillas ett par minuter på varje sida och inte längre.

Ett kryddsmör med chili, ingefära och lime till krabbenen som också tillagades i foliepaket.

Tror att valen fick lite för lång grillning, den ena filén blev torr och lite gryning, men den andra blev perfekt.

Efterrätten blev en Citron- och limepaj som var sagolik. Receptet finns längst ner!

Både dag och kvällsdopp i strandkanten fick kroppens blodomlopp att vakna till, men skönt och värmande efteråt.

Några turer för att plocka smultron och söka kantareller hann vi också med. Ingen svamp men några dl smultron fick vi nöja oss med. 

Här kommer receptet på Citron- och limepajen

Pajskal:

3 dl vetemjöl

2 msk socker

125 g smör

1 äggula eller

2-3 msk vatten

Arbeta ihop alla torra ingredienser med rumsvarmt smör, sist äggulan och degen trycks ut i pajformen ca 24 cm. Vila i kylen i 30 min.

sätt ugnen på 200 grader

Citron-limefyllningen:

1 lime

1 citron

3 ägg

2 dl socker

2 msk vetemjöl

2 tsk vaniljsocker

2 dl grädde

Tvätta skalet på citron och lime, riv sedan skalet och pressa ut saften i en skål

Vispa ägg och socker pösigt

Tillsätt vetemjöl och vaniljsocker

Tillsätt grädden samt det rivna skalet och saften.Vispa ihop till en jämn smet.

Häll fyllningen i skalet och grädda i nedre delen av ugnen i ca 30 min. Låt svalna

Garnera med citronskivor och pudra över florsocker. Servera med grädde.

Tack än en gång!

Ritsch, ratsch, vi bakar tunnbröd i svenskt sommarväder

Tidig morgon, sätta degen, ta bilen västerut inåt landet några mil. Vi ska baka tunnbröd i dag, väninnan och jag.

Receptet per telefon fungerade utmärkt.

Köp tre liter mjölk och sex kilo rågsikt. "Hälften går åt till stöpan och resten till utbakningen" upplyser väninnan. 

Det ska visa sig att två kilo blir över efter avslutad bakning. Brödkryddor har du väl, javisst! Vi ska ha både anis och fänkål, kryddor är ett måste sen 50 gram jäst, 1 1/2 msk salt i degen eller två små nävar med kupad hand,1/2 tsk hjorthornssalt i degen och 1 tsk till utbakningen. Hjorthornssalt, vilket knepigt namn. Det ger extra jäskraft när kakan landar på hällen. Ta med plastpåsar också, så du kan packa brödet säger hon, jag bjuder på lunch!

Två timmar får degen jäsa i bunken, den sista halvtimmen i bagaget i bilen. Vi tar upp den på bakbordet i två omgångar. Sammanlagt blir det ca 40 kakor. Rulla, rulla ämnena som radas upp på mjölat bord. "Man säger att det blir 10 kakor på en liter mjölk", bra riktmärke.

Under flera timmar har elden redan brunnit på hällen. Nu rakas den ut runt kanterna för att ge plats för första kakan.

Husfar bidrar med mer ved eftersom, "det ska va fin torr ved och inte gran, för den sprätter!"

Kaveln går lätt över degämnet, mjöl och luft över och under kakan, annars går det på tok. Den fastnar antingen i bakbordet eller i kaveln.....

Borsta kakan och Ritsch Ratsch med ringelkaveln för att få ut och forma det sista och perforera de små hålen.

Jag börjar med gräddningen för att värma upp mig lite och smygkikar samtidigt på alla moment. Här går det undan. Det gäller att inte drömma sig bort eller prata på så man glömmer sig.

Snurra på kakan på hällen med den tjocka spjälkan som heter brödspole, sen ut på rundbordet och borsta innan den färdiga kakan delas på mitten och sen i tre. 

Några timmar senare har deg på tre liter mjölk och tre kilo rågsikt förvandlats till 40 härligt doftande halvmjuka tunnbrödskakor. Tumregeln med 10 kakor per liter gäller 

inte i dag. Kanske var våra något mindre i storleken. Sen provsmakade, rullade med smör emellan. Var det kakkelurer?? Ja, så kallas de och då ska"smöret smälta och droppa i nedre änden när kaka åker in i munnen", säger experten.Haha!!!!

Tror nog att sommaren räddades tack vare den här härliga bagardan! Tack Carina och jag kommer gärna tillbaka till hösten!!

Mitt i midsommar

En långsam och blöt vår i år. Men så kom värmen och myggen lagom till midsommar i alla fall. Ordningen är återställd.  

Inte några stora planer för midsommarafton innebär att vi beger oss uppåt - inåt landet för att upptäcka för oss okända trakter som, Storliden, Bullmark, Överklinten och så mot Bygdeträsket. 

Så märkligt med denna enormt långa björkallé som går längs vägen mellan de två sjöarna Bygdeträsket och Göksjön. Mitt på hållet hittar vi så Kvarnbyn där vi tar vår fika- paus.

Intill strömmen och kvarnen har det gamla turbinhjulet fått sin sista vila. Här kokas kaffet, smörgåsar och sallad plockas fram. Sötfikat för dagen är Anzac biscuit.

I ett av vårens program i tv-serien "hela Australien bakar", var en av utmaningarna denna kaka. Sökte recept och fann det både på engelska och så småningom även översatt till svenska. Kakan heter alltså ANZAC Biscuit och namnet gjorde mig nyfiken. Redan efter första försöket blev jag också förtjust över smaken och konsistensen. En riktig energikaka kan man säga!

Här kommer receptet av den variant på Anzac Biquit som jag bakat.

Sätt ugnen på 125 - 150 grader

Blanda i en skål:

2 1/4 dl havregryn

2 1/4 dl vetemjöl

1 2/3 dl kokosflingor

2 1/4 dl råsocker eller blandat med farinsocker 

Här kan man även tillsätta 2 msk torkade bär (tranbär, havtorn, blåbär etc)

Tillsätt:

125 g smält smör

1 msk ljus sirap

1 ½ tsk bikarbonat utrört i

2 msk kokande vatten

Blanda smeten väl och forma sedan valnötsstora bollar som sedan trycks ut med en gaffel

Satsen räcker till två plåtar 35 - 40 st.

Gräddas i mitten av ugnen ca 15 - 20 min. Håll koll så att de inte bränns.

Låt svalna och förvaras torrt

Ha en fortsatt fin helg!

Husmorssemester ett sommarnöje

Efter olika vägval genom Ångermanland och Ådalen är vi så på årets Husmorssemester, Båtbyggarhustrun och jag. Denna gång har vi endast målat de yttre konturerna för resan.

I det landskap vi rör oss blir vi ständigt påminda om svunna tider. Ödegårdar, stora flervåningshus i trä vittnar om träpatronstider.  Nu står de tomma eller används några sommarveckor varje år. I varje by skvallrar fasaderna om att här fanns tidigare en butik. Jag tror vi passerar bevakade och obevakade järnvägsövergångar minst 15 gånger längs Ådlasbanan som också den varit minimalt trafikerad sedan förra seklet. 

Men här precis i sluttningen mot banvallen ligger så Norrfrid B&B, i utkanten av Sollefteå. Ett rum med frukost och ett härligt badrum står till vårt förfogande. Dessutom en härlig solnedgång i väster och en inredd gårdsbutik i husets källare som tidigare varit bagarstuga.

Kvällssolen sänker sig sakta ner, utanför fönstret hänger lakan på tork och i det stora badkaret porlar varmt vattnet, en härligt doftande badolja och salta bubblor lockar till dopp.

Men resans första stopp är Ullånger. Här finns Skogshildas bageri och kafé. Husmorssemester innebär även att man förser sig längs vägen. Vi inhandlar alltså ett härligt surdegsbröd med rostad hel havre och varsin finsk pinne som färdkost. Därefter ett stopp på Forseds Getgård utanför Bollstabruk. Christina som tar emot, visar oss sina vackra fårskinn, men vi har just nu siktet inställt på ostarna. Getfeta, en hårdost att ta med hem. Mogen getcamembert och en päronmarmelad med lakrits, spännande kombinationer som passar till kvällsbrödet. En husmorssemester innehåller förutom stopp vid olika platser längs vägen också god mat och dryck. Rödbets- och fetaostpaj med valnötter som Båtbyggarhustrun har förberett. Kylt rosévin passar bra. En mäktig Mazarintosca med citron- och limekvarg blir efterrätten.

Denna gång är temat även Loppisbesök, eftersom jag är på jakt efter speglar till min kommande spegelvägg. 

Mina fynd är från 10 kronor för en ram och från 80 kronor för en spegel. Av detta ska jag så småningom bygga mitt spegelpussel. Vi får väl se hur det går.... Funkar det inte får jag väl öppna loppis själv nästa sommar.

Hmm, den spegeln på Norrfrid är inte till salu..

Efter en natt under linnelakan i vårt rum som jag nu glömt namnet på, åker vi vidare upp längs både Faxälven och Ångermanälven. 

Ett stopp i Skogsnäs, som var vida känt under 70-talet och framåt, men i dag verkar det avbefolkat och tyst. Lite roliga byggnader skvallrar ändå om att vi kommit rätt. Ett 30-tal personer lär bo i byn i dag. Bland annat finns hantverkare och konstnärer.

Nämforsen i Näsåker är däremot allt annat än tyst. Så märkligt med alla dessa hällristningar runt forsen.

Området där vi rör oss är också mina förfäders marker. Vi gör ett kort stopp i den lilla byn Ovanmo. Här tillbringade jag några soliga somrar som barn. Min farfar och farmor bodde då i den här grå gården på mon. Bakom uthuset fanns då grannens kor, kalvar och grisar som vi matade. Vi fick bo i "Väst i stuga". Det lilla timmerhärbret väster om gården verkar vara borta sedan länge. Nu ser storhuset ut att ha blivit sommarbostad. Jag minns flaggstången och trädgårdsmöblerna på gården, där bjöd farmor på en klarröd hallonsaft som var en blandning av essens och sockerlag. Tunnbröd med mesost och rullrån till. 

Innan vi åter kommer ut på huvudvägen stannar vi till vid Gammelgården i Myckelgensjö. En otroligt välbevarad gård med många hus, som ett museum. Turistsäsongen är över och husen vilar stilla i den varma eftermiddagssolen.

Nöjda och lite trötta avslutar jag och Båtbyggarhustrun vår husmorsresa för denna gång.

Tack till dig Sirpa för sällskapet, goda samtal och fina upplevelser den här gången också!