Borneo - resan går söderut mot Klias Peninsula 1

Målet för dagens bussresa...


Efter en del funderande blir valet att ta buss söderut från Kota Kinabalu längs kusten, mot Klias Peninsula och Menombuk.
Vilken spännande erfarenhet att komma till en busstation där alla försäljare gör sitt bästa för att kunden ska välja just deras bolag. "Hurry, Hurry, mister"... och då förutsätter man att bussen går just om någon minut. Det visar sig dröja mer än en halvtimme.

Det finns tid att provsmaka en av mangofrukterna som packats för resan.

Otroligt saftliga, läskande och lättast att äta så här. Ett rutmönster skär man själv med kniven på varje halva och sedan vänder man delen ut och in. Praktiskt och utan kladd mellan fingrarna.
Tydligen inte så vanligt med turister på bussen. Alla resenärer förstår snabbt att vi ska till Tempurung Seaside Lodge, nära Kuala Penya. Där vid vägkanten i 35 graders värme kommer så småningom en ny transport som tar oss de sista kilometrarna ut till kusten.

På otaliga ställen under bussresan syns gräsbränder längs vägen och på fälten. Så länge husen inte hotas får det brinna fritt. Orsaken är ofta fimpar som kastats ut från bilar.

Efter bara några minuter väntan kommer Jeepen som ska hämta. Som sällskap får vi en del av kvällens middag, långbönor och de är verkligen l-å-n-g-a.

Här är vår hemvist under några dagar med frukost lunch och middag. Dessutom otrolig utsikt över det öppna havet (Sydkinesiska sjön) och solnedgången.

Utsikt från balkongen

Interiören och

hopplöst jättehårda sängar, som längre fram under resan ska kompenseras med ett 5-stjärnigt alternativ...

Seaside view
På just denna plats ska VillerValle få sin välförtjänta första fisk. Plastkajak finns till förfogande och i tidiga morgontimmen beger sig mannen ut för att fånga.

Efter mycket letande i ett medhavt fiskelexikon, kan ortsbefolkningen bekräfta fångsten. Catfish och några till. Alla är nöjda och glada.
DjungelJane ägnar sig samtidigt åt lite Mankell´s "Kinesen".
Hoppsan hoppsan, den första skalbaggen visar sig intresserad och landar på boken. En "jätte" typ Bagge med horn, hu,hu, bort med den. Allt går så snabbt och ingen kamera finns tillhands.
Men nere vid stranden senare samma dag, kommer en annan jätte springandes.

Till storleken, lång som en tändsticksask med oranga prickar på ryggen.
Ner i sanden och så är den borta igen.
Lång dag, lång resa och äntligen dags för lite nattvila.
Följande morgon väntar Klias River och Wetland med spaning efter apor och krokodiler mm.