Steg för steg i Pyrenéerna: del 1

Ett härligt landskap att vandra i så här års, när sommaren ännu inte kommit i norra Sverige. Resan har planerats tillsammans med mina två systrar. Förra gången tog vi oss längs delar av Pilgrimsleden i Spanien. Men nu är vi i sydöstra delen av franska Pyrenéerna. Vi har bokat ett paket med övernattningar på mindre hotell och värdshus där frukost, middagar och  bagagetransport ingår.

Sträckan vi ska ta oss är ca 100 km fördelade på 5 dagar och går under namnet "Katarernas slott". Under vägen passerar vi flera fantastiska byggnadsverk från 1100-talet och framåt. Man kan inte förstå hur de lyckades få till alla konstruktioner högt däruppe med handkraft.

Vilken otrolig utsikt både Katarerna och vi själv får njuta av. Medelhavet skymtar i 
öster och snöklädda Pyrenéernas bergsmassiv i väster. I de här trakterna, men på asfalterade etapper, går också den årliga cykeltävlingen "Tour de France".

Leden vi följer de första dagarna är orange och i ibland i kombination med blått. Den rödvita markeringen berättar att vi håller oss på en höjdmässig "mellannivå". Ibland är leden som en grusväg, ibland en djurstig eller ett dike. Vi spekulerar kring hur stigarna skulle se ut om regnet öste ner. Vid några tillfällen följer eller korsar leden den asfalterade bilvägen. I övre vänstra kanten skymtar slottet  Duilhac - Sous Peyrepertuse som vi lämnade för någon timme sedan under den andra vandringsdagen. Den varma solen tittar fram emellanåt och vinden kyler av våra svettiga ryggar.
  
Duilhac är byn där vi sov de två första nätterna. Marie-Christine är värdinnan och i hennes hotell Chambres d´Hôteles Lavandes, har vi rummet mot gatan! En stillsam by på landet.

Under första dagens vandring glömde jag min stegräknare. Efter den andra dagen var den på plats och visade 30 000 steg när vi når vårt mål Auberge Le Salbadou i Cubières sur Cinoble. 

Värst är det utför när koncentrationen, lätt böjda knän och hukande gång är ett måste. Lösa småstenar och grus börjar rulla under skosulorna i de brantaste partierna. Uppför ökade pulsen och svetten lackade. Täta vattenpauser ger både vila och svalka. 

Närmare byarna i dalgångarna breder vinodlingarna ut sig. Ginst, pinje och trädljung byts mot kända och okända växter och träd i dalgångarna.

  

Bokskogar, omogna fikon, valnöt, mandel och hasselnötsbuskar, ramslök, utblommade julrosor och gullvivsängar, orkidéer och gulltörel fångar vårt intresse. Många fler växter som vi saknar namnen på återkommer i olika blomningsstadier beroende på vilken höjd vi vandrar på. För att inte tala om doften från den blommande kaprifolen och curryörten som ger lite ny energi i slutet av varje etapp. Det blir fler dagar och fler steg på denna vandring!