Min mormor Siri var skräddare i norr och hade en rund plåtburk på skänken där brödet låg. Att öppna locket, stoppa ner näsan och känna doften av den nyinköpta sirapslimpan var speciellt.
Men farmor hon hade en egen bagarstuga där husets och grannarnas bröd bakades. Färskt tunnbröd med fjällbrynt messmör, det var gott...
Mamma hon bakade mest ambrosia, toscakaka och mandelformar till jul. När frysen kom till huset blev det tekakor ibland och så kanelbullar förståss.
NU kommer det, hon brukade ha bullkiosk från köksfönstret ut på altanen. Där fick man stå och beställa när bullarna var på avsvalning. Det skulle vara svartvinbärssaft till och kompisarna var också välkomna.
Mitt eget bakande började i SKOLKÖKET, det var scones och syltkakor på sin höjd.
Kampanjerna avlöste varandra, "Det är roligt att baka" från bakpulvertillverkarna, "Svenska Folk Baka Mer! från mejerierna och "Goda surdegsbröd med levande surdegskultur" i påse från sockerbolaget.
I den vevan började den riktiga surdegskulturen också göra sitt intåg på arenan. Resan har nu gått från reklambroschyrerna till de riktiga baksidorna i speciella bakböcker. Människor har väl adrig köp, lånat och läst så mycket böcker om mat och bakning som i dag. Trots det lagar och bakar vi mindre än förr. Nej, nu måste jag ta hand om Bertans vardagsbröd i ugnen. Det doftar ända hit (datorn)
Bullkiosk - vilken lysande idé! Kanske ett drive-in kafé vore något?
SvaraRaderaAlltså, hur länge har det här hållit på, småtjattrandet här på Bagarbertas sida!? Nu är jag också på i alla fall och riskerar inte att missa ett endaste baktips mera.
SvaraRaderaAlla Apor är självklart också välkomna att ta del av degarnas mysterium.... fortsättning följer
SvaraRadera