08 maj 2009

Oväntade möten


I vardagslivet jobbar Bertan med utbildning inom helt andra områden än brödbakning med surdeg.
Miljömedvetenheten gör att hon under stundom och oftast reser kollektivt. Tågresor är ovanligare än buss. Denna gång beger sig konsulten Bertan tillsammans med sina dito på omvärldsspaning till de sydliga regionerna.
Vilken tur att det finns fikavagn och att chefen laddat med både lakritspipor och skumdelfiner. Mums vad gott!!! Lite 70-talsvarning minst sagt.

Men vad skådar man under transportsträckan, trots full koncentration på pappmuggar fyllda med skållhett kaffe??
Jo, där sitt hon, min egen LILLstrumpa, och sover så gott på samma tåg. Plan måste smidas, medan kaffet och pipan avnjuts på anvisad plats i nästa vagn. Fast Skumdelfinen kändes faktiskt färskare. Mer lättslukad på något sätt.
Storstrumpan banar sig tillbaka och glider tyst ner bredvid den sovande....ZZZZ..zzzz

Vagnen rycker till, kränger och likt en konduktör utbrister storstrumpan,
"- Jaha och hur var det här då...?"
En yrvaken lillstrumpa ser sig förvirrat omkring.. -"Vad gör du här?"
Efter kort förklaring av läget, fortsätter färden med de förenade stumpparen småpratandes, tills tåget når slutdestinationen = Huvudstaden. .."Vi hörs.. hälsa... kraaam"
Färden går vidare efter en bytta Takeaway-Taimat på C.

Konfereandet förlöper därefter enligt planerna i dagarna två. Alla olika dialekter blandas i en salig röra. Tänk, vad det skiljer sig mellan nord och syd.


Så olika det kan vara. Straxt slår de ut dessa fantastiska Rhododendronsnår och hemma blommar tussilagon.
Så, ännu ett kärt och oväntat återseende blir min EXTRAsyster. Hon bor numera med familj
högt över Vätterns strand.Till och med ovanför trädkronor och moln, de dagar tussarna valt att parkera i dalgångarna.




Här väntar fika, prat om gemensamma minnen och så husesyn.
Allt har de ritat och byggt själva. Till och med den underjordisk vinkällare.
Vi ses igen Syster och tack för besöket!!!

1 kommentar:

  1. Vilken chef - lakritspipor! Jag brukar spara dom rosa prickarna till sist.
    Vad förvånad lillstrumpan måste ha blivit! Tror jag skulle ha skrämt slag på min egen syster.
    Nu vankas arbete och sedan ser jag framemot en mysig kväll... /Båtbyggarhustrun

    SvaraRadera