Dags att ladda om, tvätta upp och planera för kommande dagar.
På Step in Lodge finns ett förbokat rum för en natt. Trivsamt ställe mitt i stans myller.
Torkställning ordnas tillfälligt under AC.
Hälften av packningen hade räckt, eftersom det finns tvättmöjligheter överallt.
Bussresan tidigt nästa morgon ska ta 6 timmar och färden går tvärs över Sabah, från väster till öster. Slutmålet är Sandakan.
Mount Kinabalu 4095 m syns väl från bussfönstret i morgonljuset. Ett spännande berg som har många besökare varje år.
Inne i nationalparken som vi åker igenom, finns fortfarande en hel del regnskogen kvar.
WWF har tagit från en karta över hur regnskogen har skövlats på Borneo de senaste 50 åren. Det kommer snart att visa sig att det pågår med full kraft fortfarande.... och med stora konsekvenser som följd.
När vi passerat den högsta punkten och det bär av utför igen, stannar bussen för en lunchpaus. Vi är nu mitt i området där en del av öns ris odlas. Människor bor runt om fälten i sina Kampung (by). Husen byggs ofta på höga stolpar. Familjens djur samsas i skuggan under huset tillsammans med bilar och mopeder.
Nu får också vi se det vi väntat på. Mil efter mil av skövlad skog. Här har oljeindustrin tagit över, grävt ut och planterat oljepalm (läs artikeln) där det tidigare fanns regnskogar. Både växter och djur utrotas och människor fördrivs. Den arbetskraft man behöver, bor i "kåkstäder" mitt i denna öken.
Oljan som utvinns används förutom till biobränsle också till bland annat margarinindustrin, vid tillverkning av kosmetika, fryst färdigmat, kakor och choklad.
Genom medvetenhet om konsekvenserna av skövlingen, kan vi själva påverka vilka produkter vi väljer, för att inte ytterligare bidra till detta. Rättvise- och KRAV-märkt, lokalproducerat är en väg åt rätt håll. Vi kan välja vilka oljor och fetter vi använder i hushållet.
Restprodukterna från utvinningen av palmolja, används till djurfoder runt om i världen, även i Sverige.
Mattias Klum, känd svensk och internationell fotograf, har genom sina bilder dokumenterat unika miljöer som är på väg att försvinna. Han har på ett tydligt sätt uppmärksammat omvärlden om det som pågår.
Så småningom närmar vi oss vårt resmål, Sandakan. En fåordig, vänlig men bestämd kines, hälsar oss välkomna till hotellet och visar oss rummet.
Härligt att få sträcka ut sig raklång på en nybäddad säng. Många tankar snurrar i huvudet efter bussresan. Humöret byts och man blir lite full i skratt över de förbudskyltar som är uppsatta på väggen bakom huvudet.
Det där med DURIAN måste undersökas lite närmare... vilket också kommer att bli fallet av en ren slump så småningom.
Som alla andra kvällar, kommer mörkret snabbt och utan förvarning. Lanternor och lyktor tänds och det är dags för kvällens middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar