27 januari 2010

Möten - att stanna upp under resan


Äntligen blir det av att träffas. Flera år sedan vi sist sågs på kursen, då vi bakade surdegbröd och gräddade i vedeldad stenugn hela helgen. Nu leder hon mig helt rätt och till "Tant Anci och Fröken Sara". Ett ekologiskt kafé och restaurang på samma gång. Det ligger i Sundsvall ganska nära stora torget och fontänen Vängåvan.

Allt från godsaker och bakverk till härliga smörgåsar och olika maträtter.
Valet är inte helt lätt med det blir en fransk paj med ost och en hel hög fräscha grönsaker.
Ett glas rött ekologiskt känns rätt och trivsamt, när man för en gång skulle har gångavstånd till natthärbärget på andra sidan ån.

I ett hörn finns en lite butik, med olika sorters te, honung, choklad och oljor mm.
Så småningom fylls lokalen med sällskap i varierade åldrar.
Oj Oj, vad vi har mycket att prata om. Det är om livet, våra yttre och inre resor och att allt har en mening om vi bara ger oss tid att stanna upp och iaktta.
En intressant händelse förenar oss under samtalet. Att vi båda, helt ovetandes om varandras planer, varit på exakt samma plats på jorden och så långt bort man kan komma. Mel´s Place nära East Cape, nordön på Nya Zeeland. När hon kommer berättar Mel att några andra svenskar bott här två dagar tidigare.




Utsikt från vårt sovhus..


Ett helt fantastiskt ställe, där vi bland annat fick ta del av Maorifolkets fisketraditioner.

Tillsammans med några engelsmän, arboristsonen och hans trädgårdstomte åker vi på fisketur i Maoriernas skafferi. Grönsaksodlaren är liksom sonen och hans flickvän idoga fiskare. Den lyckliga frun, får också tillfälle att visa sig på styva linan. Bidrar därmed till middagsmaten och till allas stora glädje.

...Nåväl, kvällen hos "Tant Anci och fröken Sara" börjar lida mot sitt slut, men efter middagen hinner vi också med kaffe och smaskiga bakverk.
Några avslutande funderingar över inre och yttre resor får avsluta kvällen och vi skiljs åt för den här gången. De beställda surkålsburkarna överlämnas också till väninnan. Det här ska vi göra om.

Tänk vad spännande livet är när vi hinner stanna upp en stund! Ha det gott Monica, vi ses och hörs!

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Den första bilden ovan är mycket artistisk, tycker jag, det är som trädet är ett silverträd som växer ute på gatan, på något sätt...
    När du nämner Nya Zeeland, så kom jag att tänka på tiden då jag själv var där, någon månad i 1990. Jag kom aldrig till East Cape, men jag bodde några dagar på en bondgård på Coromandel Halvön, och hjälpte till på gården. Jag måste ta fram bilderna och dagboken från denna tid.
    liz

    SvaraRadera