Det här blir lite kåserande och nostalgi från en av Bertans många baksidor.
Som den konsult hon är till vardags, går snart, mycket snart pendlandet in i en nygammal fas. Det ska bli TÅG igen!! Botniabanan är nu invigd och som vi pendlare har väntat på detta ögonblick. 23 minuter till jobbet i stället för 50. En timmas längre sömn på morgonen och en nästan lika mycket längre eftermiddag när man kommer hem. Helt ofattbart, nästan som ett trolleri!
Söndag morgon och regnet hängande i luften, då stiger förväntan i magen. Minnen från första skoldagen efter sommarlovet för massor av år sedan, flyter upp till ytan. En liten klump i halsen känns också. Som barn, var det tåg till skolan eller promenad som gällde och första gången följde mamma med som moraliskt stöd. Då, gammal smalspårig järnväg där tågvagnarna var av trä med en lite balkong i varje ända, försedda med järngrindar och staket. Tågresan på 3 km då, tog nästan lika lång tid som dagens premiärtur på 50 km. Roslagsbanan är numera en modern och pendlaranpassad järnväg, trots att den var på vippen att läggas ner i mitten av 70-talet.
Så till dagens höjdpunkt igen:
Jag passar på att hälsa på Stefan Berntsson, en av Sveriges åtta förarspecialister. Han sitter i det som ser ut som en flygplanscockpit. Jag kikar inte på rälsen och det finns inte heller några signaler att titta på längs banan. I stället är det här lilla skärmen som ger all information, berättar han. Det nya signalsystemet som hjälper honom heter ERTMS. En liten joystick och en färddator är vad som behövs för att få fart på Reginatåget.
Pling, plong och dags för avgång. Sakta och mjukt suger tåget iväg, men efter mindre än en minut är det uppe i 200 km/timmen.
Oj oj, allt virvlar förbi, en liten skymt av havsviken där hemma.
Några minuter senare byter vi län och befinner oss på högsta punkten för att se havet innan tunnlar, skog och nya vyer tar vid. Områden och hus man aldrig tidigare sett.
Maken och jag hinner njuta av det fika som bjuds under färden, men inte så mycket mer.
Pling plong, ny station, ett snabbt stopp och så iväg igen. Det slår lock i öronen i varje tunnel, så kanske ska man preparera sig med nässpray innan resan.
21 minuter senare är det så dags för den näst sista stationen. Här är "min" station i framtiden. En bra start på morgonen med några pulshöjande trappor upp.
Ändhållplatsen. Vi hinner med en liten rundvandring på Örnsköldsviks Resecentrum och en Sushilunch, innan bussen tar oss tillbaka norrut igen.
En spännande start på en ny pendlarhöst och en ovanlig semesterdag.
