På Hav och på Land vid Norska kusten

Med bil och färja går färden från Norrlandskusten i Sverige till kusten i Norges Nordland. Det vackra vädret följer oss ända fram till målet i Langneset/ Sleneset. Där tar Båtbyggarens hustru emot både sin båtbyggare och oss.

 

Redan första kvällen blev det 9 kg napp på Hälleflundra. Lycklig make!!

Vill man inte fiska finns det annat att göra.

Som t.ex. jakt efter lunnefåglarna på grannön och det häftiga Lovundfjellet som reser sig rakt upp ur havet! 

Dimman låg ganska tät över området där fåglarna häckar, men några visade sig på sin färd mellan havet och boet vid bergssidan där hungriga ungar väntade.

 

Här och var längs stigen upp fann vi dessa installationer

Följande dag bar det iväg med Hurtigbåten längre ut till  en av de yttersta utposterna i arkipelagen.

På Traena tar Sirpa och jag oss runt den lilla platta ön på hyrda cyklar. Här ordnar man varje år en musikfestival med tusentals tältande besökare. 

För oss är det Matsäck i cykelkorgen och kameran i ryggsäcken som gäller. Vilken utsikt mot Sanna, den speciella ön i bakgrunden, så olika den vi står på. 

 Från golv till tak i det lilla kapellet på Traena som är tillägnat Petter Dass, poeten, författaren och kaplanen i början av 1700-talet.

Monumentet nere vid hamnen där Blå Vägen tar slut, eller börjar... Den väg som går från kust i Sverige till Norges kust och straxt intill Polcirkeln. 

Tänka sig, här hittar jag den bok som jag sökt så länge men inte haft det korrekta namnet på. Den ligger i Museets butik och väntar på mig.

 Hur man hittar, tillreder tång och alger till läckra rätter.

Hur man plockar och torkar alger och tång för att använda i soppor, bröd och till örtsalt. 

Vilket skafferi jag nu har att utforska vidare. De heter fingertare, havsalat, butare eller vingetang. Visst hörs det vackert!!

Här har vi så ett brödrecept som jag ännu inte hunnit provbaka. Köpte med mig lite torkad sukkertang utifall att......

Tack Sirpa för att du tog med mig på lite båt och cykelluff bland de yttre öarna i Västerhavet!!

..och stort tack till er båda Tabben och Sirpa för besöket i er idyll i Sleneset och vattnet runt omkring!!!

Ätbart från Västerhavet

En ny men inte okänd delikatess kom hem med fiskefarana från Norgeresan denna gång.

Ett litet fång med de stora fingeralgeralgerna. Det visar sig att nästan all tång eller alger är ätbara, men smaken kan skifta. Späda blad är mjällast och därför kanske också godast att tillaga. 

På plats vid bryggan stod en kvinna som hade kunskap i ämnet. Hon har författat en lärobok om havets skafferi, och det känns väldigt sympatiskt!

Med i bagaget hem följde alltså dessa fingeralger eller som på norska "fingertare". Algerna är flikiga som fingrar. En andra variant är "stortare" och de är som stora flak. Otroligt slemmiga, läderartade och brungröna till färgen. Den spädaste taren tvättas rena under rinnande vatten och strimlas för att sedan wookas.

Då händer något spännande! Färgen övergår från brun til klargrön. Inget salt behövs eftersom taren bland annat innehåller naturligt salt från havet. Serveras till fisk, kött eller som ensam rätt tillsammans med andra grönsaker och t.ex ris........

De grövre bladen passade inte att tillaga på det här sättet. De förblev sega och svåra att tugga.

Men förslaget var då att torka dem i 60-70 grader i en svamptork eller i ugn. 

Torkade alger kan användas som smaksättare/buljong i soppar eller grytor. Kanske också i bröd om man minskar på den totala saltmängden. Torkningen gick på 3 timmar ungefär och då var bladen klippta i mindre delar. Sedan ner i mixern.

Det blir fler försök med alger från Västerhavet!!!