En ny men inte okänd delikatess kom hem med fiskefarana från Norgeresan denna gång.
Ett litet fång med de stora fingeralgeralgerna. Det visar sig att nästan all tång eller alger är ätbara, men smaken kan skifta. Späda blad är mjällast och därför kanske också godast att tillaga.
På plats vid bryggan stod en kvinna som hade kunskap i ämnet. Hon har författat en lärobok om havets skafferi, och det känns väldigt sympatiskt!
Med i bagaget hem följde alltså dessa fingeralger eller som på norska "fingertare". Algerna är flikiga som fingrar. En andra variant är "stortare" och de är som stora flak. Otroligt slemmiga, läderartade och brungröna till färgen. Den spädaste taren tvättas rena under rinnande vatten och strimlas för att sedan wookas.
Då händer något spännande! Färgen övergår från brun til klargrön. Inget salt behövs eftersom taren bland annat innehåller naturligt salt från havet. Serveras till fisk, kött eller som ensam rätt tillsammans med andra grönsaker och t.ex ris........
De grövre bladen passade inte att tillaga på det här sättet. De förblev sega och svåra att tugga.
Men förslaget var då att torka dem i 60-70 grader i en svamptork eller i ugn.
Men så spännande!!
SvaraRadera