24 april 2011

Tuppen tog tårtan?


Det var något uttänkt med TVÅ tårtor till buffén på påskafton.
Naturligtvis var det tuppen som låg bakom den idén från början och inte alls Båtbyggarhustrun, förlåt!
Så många härliga rätter med ägg som dukades upp, att tuppen blev less och beslöt att sikta in sig på efterrätterna i stället.
Småprat och fixande fyller köket i havsbandet under eftermiddagen, medan solen fortfarande värmer. Hundar och hussar tar en sväng för att besikta strandkanten. Långt därute på öppet vatten passerar stora lastfartyg som endast kan ses med kikarens hjälp. Några vilsna isflak kämpar för att hålla sig kvar vid ytan och fågelstrecken drar in mot land.

De två tårtorna ska nu placeras på varsitt vackert serveringsfat och sedan dekoreras. Först ut är Påsktårtan med choklad och havtorn. Den ska få chokladflarn runt om och på toppen.
Så händer det... tuppen har nog smitit in bakvägen när hundarna lämnade huset. Sitter i vrån vid järnspisen och glor, förstår man efteråt.
Tårtan nummer två står på tur och är en Citron och Apelsincheesecake, så gul och grann på självaste påskafton. Kanske oroväckande instabil när ringen runt om ska lossas... så händer det, snabbt och utan förvarning...

SPLASH, hela fyllningen ger sig iväg med hjälp av jordens dragningskraft och tuppens hypnotiserande blick. Ner i golvet dansar tårtsmeten som ett jordskred. På brickan i handen återstår en halv botten, lite av fyllningen och något som ska föreställa apelsintopping. Den kakan som skulle vara så god och som förberetts efter konstens alla regler. Var tusan tog tuppen vägen då? Kanske gillar han inte att äta tårtrester från golv...
Ingen idé att varken gråta eller skrika, den går inte att laga. Fram med moppen och avlägsna alla spår innan de andra kommer in. Vilken tur Båtbyggarhustrun, att du insisterade på två tårtor till påskbuffén :) och tack för en trevlig kväll.

PS! Så här såg Citron och Apelsincheesecaken ut i sin form, innan tuppen lurade ner den.

1 kommentar:

  1. Tack själva! Sicket äventyr. Fyllningen som var kvar på fatet smakade iaf gudomligt. Kuckeliku!

    SvaraRadera