Bouchard blir vårt nästa stopp. Ett ställe som mest liknar ett "jaktslott" i modern tappning. Det är mest fransmän/kvinnor som kommer hit för att jaga i de olika vilthägn som hör till gården.
Efter avslutad måltid packar vi våra ryggsäckar, får instruktioner om hur vi ska ta oss genom vilthägnets olika grindar, hur vi ska bete oss när vi stöter på djuren därinne och sedan en önskan om en Bon Voyage!
Väl upp i hägnet möts vi av djur på avstånd men också närkontakt med halvtama vildsvin och deras små rultiga ungar. Enligt uppgift skulle de närma sig till 1 meter för att undersöka om någon mat vankas och det stämmer. Nog ökade pulsen lite extra när suggan kom mot oss på raska ben. Men någon mat bjöds inte så de lufsar vidare.
Så lämnar vi de "vilda" djuren bakom oss och fortsätter i ett nytt grönskande landskap. Åter förs tankarna tillbaka till "Kråkan" i Murakamis bok. När han låg där på ängen och funderade på om han skulle våga sig vidare mot det okända och förbjudna. Vi är ju tre, känner oss trygga igen och vågar låsa grinden för att fortsätta in i det täta gröna.
Vi passerar små bäckar, går genom hav av intensivt blommande blå ängssalvia, den milda teveronikan, snår av slingrande kaprifol, curryört, tusensköna och andra kända eller okända växter.
Så in under det täta lövverket, kastanj.. på marken under ligger drivor av luddiga skal från förra året. Timmarna går och hungern börjar sätta in. I byn vi har framför oss ska det finnas en "shop" har vi fått veta. Vi är nu i Bugarach.
Näst intill öde, torget är tomt och endast den lilla brunnen med färskvatten stilar livligt och välkomnande.
Här har vi shoppen.... Först ser lokalen stängd ut, men straxt öppnas dörren av en något sömndrucken man. Det visar sig att han håller ställningarna i lokalen under lågsäsong, är konsult från Paris och har Kvantfysik som sitt specialområde. Kommer det besökare gör han så gott han kan för att ordna det trivsamt med både mat och dryck. En liten känsla av "new age" infinner sig.
Ett märkligt vykort med ett flygande tefat inmonterat i bilden, ligger på disken och mannen berättar att för två år sedan (2012) invaderades den lilla byn av människor och flera hundra journalister. All uppmärksamhet riktades mot Byns "upp och nedvända berg Pic Bugarach. Från 70-talet och framåt har människor från alternativrörelser/hippies kommit till området. Byn ansågs som en kultplats och skulle förskonas vid jordens undergång som då skulle infalla enligt Mayakalendern.
Och nu sitter vi här och äter gåsleverpastej på burk, medan journalisterna sedan länge är försvunna. Så märkligt!
Mätta och smått uppsluppna tackar vi för oss. Passar på att handla lite förstärkning inför fortsättningen.
Under de två kommande dagarna passerar vi jordbruksmark, små avbefolkade byar utan varken butiker eller kaféer och några platser där människor slagit sig ner i tält eller i gamla bilar.
Vi bor en natt under takåsarna på ett litet familjehotell i byn Sougraigne. Poolen på innergården står till vårt förfogande, men temperaturen lockar inte till bad.
Därefter åter en lantgård med dusch i i den lilla byn Pailheres. Vi når målet efter en lång dags vandring, där vi går rejält fel och får vända tillbaka efter två km. Surt!! Men gott att få fira med lite bubbel på terassen.
Den sista vandringsdagen närmar vi oss mer civiliserade områden. Stora kraftledningar korsar vår väg, tidvis går vi själva längs större bilvägar och nu har vi sista branten utför genom snår av trädljung innan vi når målet staden Quillan. Ett kafé med riktigt gott kaffe är vad vi längtar efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar