07 november 2009

Under samma himmel - resedagbok sista delen

Avsnitt 5 - Avslut och avsked
Allt ska knytas ihop efter ett 9 år långt projekt. Det är avslutningskonferens. Fem distrikt berättar om sin utveckling att bygga egna team för stöd till barn och familjer. Det stora centret i Arkhangelsk har en ny viktig roll: Att utbilda fler nya team i andra distrikt. Det är vår förhoppning. Boken som är gemensamt skriven är nu färdig. I den
finns allt beskrivet.


I en helt otrolig föreställning presenteras processen fram till boken. Personalen på centret har olika rollkaraktärer och några av barnen får uppdrag att dela ut de första exemplaren.


Tal och festligheter i äkta rysk tappning. Alla vill få möjlighet att tacka och tacka igen.


Även vi hinner en snabb sväng till butiken för att inhandla några blommor att överlämna.


En sista modell introducerar vi, för att samla in idéer för framtiden. Alla på konferensen får lämna ett eller flera bidrag. Så snart hitresta deltagare tackat för sig, är det tid för mingel och småplock bland oss som är kvar.


Hemlagade blinier med torrsockrade tranbär och smetana..


En gemensam rysk-svensk dockteater och charader, blir en minnesvärd avslutning för oss.

Presenter till oss i det svenska teamet står på rad och väntar...


Sista dagens kväll är det så dags för ännu en kulturaktivitet. Vi ska gemensamt fira Pisakhovs födelsedag, på det museum, som iordningställts. Han är själv död sedan länge.


På sin tid skev han bland annat folk-och barnsagor inspirerade från sina olika resor i norra polarområdet.


Traditionell dans, musikuppvisning och lite snittar.
Sen hem till hotellet igen för att packa det sista.


När oväder och höststormar tar vid, tackar vi för oss och reser hem.
Tankarna går till de strävsamma mödrar som kämpar vidare, för att skapa ett värdigt liv för sina barn och sina familjer.
Tankarna går också till alla andra viktiga vuxna som vi mött och som gör ett fantastiskt arbete trots små resurser.
Vi letade en "kolon" och fann den till slut!

Här inne ska alla minnen sparas!

1 kommentar:

  1. Det måste minst sagt vara vemodigt när det hela nu är över. Jag förstår att ert svenska team bidragit med mycket och visst är det fantastiska när människor med små resurser "trollar med knäna"! Bra jobbat!
    Torrsockrade tranbär - mycket intressant.
    /Båtbyggarhustrun

    SvaraRadera