En sväng ner mot hamnen i Sandakan, skvallrar om att det är fisket som gäller förutom palmoljeindustrin. Intill ligger den stora saluhallen, där är utbudet stort av både fisk, grönsaker och frukt.
De här unga männen vill gärna visa upp sin gulfenade tonfisk och inser att turister inte är några tänkbara kunder.
Följande morgonen visar det sig vara marknad på alla gator i centrala stan.
Ett eldorado för grönsaksodlaren som alltid söker nya utmaningar. Några påsar kålfrö, chili och koriander, lite frukt och mer vatten. Vi laddar nu för en utflykt med taxi till Memorial Park.
Under andra världskriget blir staden helt sönderbombad. Japanerna invaderade området och tusentals krigsfångar från Storbritannien och Australien hålls här i läger, för att bland annat bygga en flygbas. Nu har minnesmärken och ett museum byggts på samma plats. Fångarna tvingades sedan i omgångar vandra genom djungeln västerut mot Ranau. Endast 6 stycken av över 450 överlevde, tack vare att de lyckades fly. Vandringen kallas "Sandakans dödsmarscher" och är kända av alla som är pålästa i historia. Anhöriga reser hit för att påminnas. Den gamla leden är numera bekvämt iordningställd, så att alla som vill kan vandra de 90 km och också kan övernatta.
På vägen tillbaka hinner vi med en riktigt god kopp kaffe, den bästa på väldigt länge..
..och lite lyxig, väldekorerad Cheescake i bästa kollonialstil.
Tidigt nästa morgon går färden "två skutt i ett" nordväster ut. Konsekvenserna av den ska vi inte glömma. Särskilt inte VillerValle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar