Nästan svampfrossa

När tillvaron fylls med vardagen jobb igen, blir också kvällarna betydligt kortare.
Hushunden struntar i det, han vill ut och lunka runt som vanligt. Tiden får användas simultant och då passar det bra att kombinera med en stunds svampletning.


En gammal övermogen Karl Johan står där mitt på stigen, vilket innebär att det kan finnas mer..


Vid sidan av lyser flugsvampen så intensivt rött och varnande . Bara sniglar och flugor verkar gilla den.
Vi har alla våra hemliga ställen som inte får avslöjas för någon.


På det första blev skörden skral, men nu är Bertan uppvärmd och nya svampkorgen invigd.
Här har någon tidigare svampletare, försökt dölja de små nykomlingarna med pinnar och mossa i hopp om att de ska växa till sig. All fantasi verkar vara tillåten för att vilseleda.


Någon sorts kremla så väl inbäddade i mossan även den. De får stå kvar. Nu vill vi hitta fler kantareller. Inte mycket hjälp av hundnosen, som bara intresserar sig för skogsfåglars doft.
Ett ställe är inte inspekterat ännu. Det hinner vi med.


Så ja, här och där bland pinnar och blåbärsris på ett hemligt ställe där inte mänskliga fingrar försökt dölja. Men ovanligt små trots både värme och vatten den senaste tiden. Kanske ändå något som fattas?!


Åtminstone botten är täckt denna första tur.


Så på hemväg dyker några sotvaxingar upp i mossan.
Lite för stor och dessutom angripen i foten. Den får bli kvar.
Någon riktig svampfrossa blev det inte denna kväll, men än finns det tid.