Husmorssemester ett sommarnöje

Efter olika vägval genom Ångermanland och Ådalen är vi så på årets Husmorssemester, Båtbyggarhustrun och jag. Denna gång har vi endast målat de yttre konturerna för resan.

I det landskap vi rör oss blir vi ständigt påminda om svunna tider. Ödegårdar, stora flervåningshus i trä vittnar om träpatronstider.  Nu står de tomma eller används några sommarveckor varje år. I varje by skvallrar fasaderna om att här fanns tidigare en butik. Jag tror vi passerar bevakade och obevakade järnvägsövergångar minst 15 gånger längs Ådlasbanan som också den varit minimalt trafikerad sedan förra seklet. 

Men här precis i sluttningen mot banvallen ligger så Norrfrid B&B, i utkanten av Sollefteå. Ett rum med frukost och ett härligt badrum står till vårt förfogande. Dessutom en härlig solnedgång i väster och en inredd gårdsbutik i husets källare som tidigare varit bagarstuga.

Kvällssolen sänker sig sakta ner, utanför fönstret hänger lakan på tork och i det stora badkaret porlar varmt vattnet, en härligt doftande badolja och salta bubblor lockar till dopp.

Men resans första stopp är Ullånger. Här finns Skogshildas bageri och kafé. Husmorssemester innebär även att man förser sig längs vägen. Vi inhandlar alltså ett härligt surdegsbröd med rostad hel havre och varsin finsk pinne som färdkost. Därefter ett stopp på Forseds Getgård utanför Bollstabruk. Christina som tar emot, visar oss sina vackra fårskinn, men vi har just nu siktet inställt på ostarna. Getfeta, en hårdost att ta med hem. Mogen getcamembert och en päronmarmelad med lakrits, spännande kombinationer som passar till kvällsbrödet. En husmorssemester innehåller förutom stopp vid olika platser längs vägen också god mat och dryck. Rödbets- och fetaostpaj med valnötter som Båtbyggarhustrun har förberett. Kylt rosévin passar bra. En mäktig Mazarintosca med citron- och limekvarg blir efterrätten.

Denna gång är temat även Loppisbesök, eftersom jag är på jakt efter speglar till min kommande spegelvägg. 

Mina fynd är från 10 kronor för en ram och från 80 kronor för en spegel. Av detta ska jag så småningom bygga mitt spegelpussel. Vi får väl se hur det går.... Funkar det inte får jag väl öppna loppis själv nästa sommar.

Hmm, den spegeln på Norrfrid är inte till salu..

Efter en natt under linnelakan i vårt rum som jag nu glömt namnet på, åker vi vidare upp längs både Faxälven och Ångermanälven. 

Ett stopp i Skogsnäs, som var vida känt under 70-talet och framåt, men i dag verkar det avbefolkat och tyst. Lite roliga byggnader skvallrar ändå om att vi kommit rätt. Ett 30-tal personer lär bo i byn i dag. Bland annat finns hantverkare och konstnärer.

Nämforsen i Näsåker är däremot allt annat än tyst. Så märkligt med alla dessa hällristningar runt forsen.

Området där vi rör oss är också mina förfäders marker. Vi gör ett kort stopp i den lilla byn Ovanmo. Här tillbringade jag några soliga somrar som barn. Min farfar och farmor bodde då i den här grå gården på mon. Bakom uthuset fanns då grannens kor, kalvar och grisar som vi matade. Vi fick bo i "Väst i stuga". Det lilla timmerhärbret väster om gården verkar vara borta sedan länge. Nu ser storhuset ut att ha blivit sommarbostad. Jag minns flaggstången och trädgårdsmöblerna på gården, där bjöd farmor på en klarröd hallonsaft som var en blandning av essens och sockerlag. Tunnbröd med mesost och rullrån till. 

Innan vi åter kommer ut på huvudvägen stannar vi till vid Gammelgården i Myckelgensjö. En otroligt välbevarad gård med många hus, som ett museum. Turistsäsongen är över och husen vilar stilla i den varma eftermiddagssolen.

Nöjda och lite trötta avslutar jag och Båtbyggarhustrun vår husmorsresa för denna gång.

Tack till dig Sirpa för sällskapet, goda samtal och fina upplevelser den här gången också!