Mina tankar studsar tillbaka till fotoresan i Transsylvanien för snart två månader sen. Att fånga känslan av vila, att stanna upp och iaktta bråde yviga och små penseldrag i vardagen. Att försöka koppla bort alla måsten och fokusera på det som blev och glädjas där.
Då ålade, kröp och smög vi runt timme efter timme för att fånga skuggor, himlar, djur och växter just i rätt ögonblick.
Försökte tänka på det under morgonen cykeltur med hunden. Djur de gör precis så, men vad de tänker på under tiden är inte lika lätt att veta. En torr pinne i dikeskanten kan vara gott nog..
Några regndroppar påminner om att vädret är inget att hänga upp sig på, trots att vi så gärna vill ha sol och värme under semesterveckorna.
Ska se nu vad jag hittar i dikeskanterna längs vägen.
Vid bäcken vet jag att det tidigare år vuxit Björkpyrolan, så oansenlig. På lite närmare håll är knopparna så vackert formade som små pärlor innan de slår ut. Eller har de kanske redan slagit ut.....
Här en för mig ny bekantskap, eller så har jag inte vässat blicken tidigare. Tror det är en Klotpyrola eller så en Grönpyrola.
Hade det varit på fotoresan så hade jag fått svar direkt från någon av våra kunniga botaniker.
Så, min stora favorit med det vackra namnen Jungfru Marie nycklar, de som varje år kommer i samma blöta dike på en lång parad.
När jag granskar bilden i efterhand ser jag också några små spindelben som sticker fram.
I samma nyanser men på en torrare plats i dikeskanten har så slutligen Linnean slagit ut.
Det blev en fin start på denna regniga semesterdag .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar