11 oktober 2009

Invintring och avslutning


Kortare och kyligare dagar. Både människor och natur förbereder sig nu för en kallare period.
I alla skyltfönster syns murrigare färger och vinterns nya stövelmodeller konkurrerar om utrymmet. Under några dagar är Bertan åter på resande fot. Nu som konsulten och på kurs längre söder ut. Väl tillbaka igen syns skillnaden och det blir tydligt att Sverige är avlångt.


Örtträdgården här hemma börjar bädda in sig själv, i de löv som står till buds. De ska få lite extra hjälp med kvistar och ris, där snön sedan kan vila som ett skyddande tak.


Dammens yta är förseglad med sitt istäcke. Grönsaksodlaren förde en kamp mot klockan och termometern den gångna helgen, för att hinna fånga de förvildade kamraterna som gömt sig bland rötter och sjögräs.

Nu är de åter i säkert förvar i vad som kan beskrivas som Playa del Sol. Vinterhotellet håller 14-15 grader vilket kan ses som ett bra alternativ, tills vårsolen åter orkar värma upp därute.

Några bråda dagar väntar, då brödbaket får ersättas med knäckebröd. Bertan packar och färbereder sig för den avslutande resan till norra Ryssland. Det är "projektet" som präglat en stor del av livet under de senaste 9 åren. NIO år, är lång tid och mycket har hänt sedan allt började. En liten klump i magen när projektlivet i Ryssland ska avslutas. Minnen poppar upp, många bilder och möten med människor.

Den strandpromenad som vi vandrat längs vid alla årstider, är nu delvis ombyggd. Det hotell vi bodde på, är nu ersatt av ett nytt och modernare.


Ett femårsjubileum där allt som diskuterats och utvecklats var invävt i den hyllningsdikt som våra vänner läste och sjöng. Att kunna arbeta som en orkester och inte bara solister, ett tydligt budskap som sammanfattades.


Alla de resor tillsammans med våra ryska vänner kommer alltid att vara fina minnen, och de avlägsna platserna vi besökte. Människor i de byar vi besökt, andas en otroligt stolthet när de visar upp och berättar sin historia om sitt strävsamma liv. Det finns trots allt ljus i denna gråskala, som också speglar känslorna inför avslutningen.

Förhoppningen är att komma hem igen med minnen som en mustig färgpalett.

2 kommentarer:

  1. Måste bara säga att jag fängslas av bilden med gråa hus i dis och snö. Den känns vemodig, man undrar hur människorna i husen har det.

    SvaraRadera
  2. Man ordnar nog tillvaron så gott man kan i gråskalan. En förmåga att trolla med det lilla som finns, med en självklarhet att bjuda på "det lilla", inläggningar, kokt potatis, lite fisk och någon sötsak med betoning på söt.
    Brödet, det ryska brödet, är en självklarhet och skärs i tunna skivor som sedan delas i halvor.

    SvaraRadera